Hur många gånger,
kan man ställa sig frågan varför?
Det spelar ingen roll,
hittar inte svaren i alla fall.

Vet inte varför,
jag föll för dig.
vet inte varför,
jag lät dig vinna.

Det känns inte som att det
kommer bli bättre.
Finns inget ljus i slutet av tunneln.
Det kommer ta tid,
men är jag villig att ge allt,
den tiden som det behöver?

Ju mer jag inte hör av dig,
ju mer jag tänker på dig,
ju mer du inte är min,
desto mer vill jag ha dig.
Är det normalt?
Inte ett dugg.

Jag försöker, försöker så mycket,
att bara släppa taget om dig.
Försöker att dölja vad jag känner,
för att även dölja min rädlsa för dig.
Försöker visa att jag inte tog åt mig,
när det var allt jag gjorde.

Du är som en sommarnatt,
perfekt, varm och ljuvlig.
Som vacker piano musik i mina öron,
är din röst vid varje ord. 

men du kommer vara borta inom kort, 

för att aldrig finnas igen på länge. 

Och då, vill jag inte ha med dig att göra.

Jag kan inte sluta,
fast att du har sårat mig,
vill jag bara ha dig i alla fall.
Du är som en drog,
som jag vill sluta använda. 

23 maj, 

2010.