Nu. Just nu. 

Just denna minut. 

Jag bryter ihop snart. 

Känner hur tårarna trycker på, 

och hur paniken stiger.  

Sedan igår, 

har jag inte kunnat sluta tänka på dig. 

Jag saknar dig, 

saknar dig med hela mitt hjärta. 

Jag plågar mig själv varje dag, 

med att fundera på vad som hänt.  

Och jag har fortfarande inte hittat svaret. 

Du får mitt hjärta att slå dubbelslag, 

flera gånger om. 

Det hade varit positivt, 

om du hade känt exakt det jag känner. 

Jag får panik, 

varje gång jag tänker på dig. 

Tänker på hur lätt jag föll för dig, 

och hur lätt jag tillät mig göra det. 

Varför?
kan du ge mig ett svar på den frågan?
för snart, 

tror jag inte att jag klarar mer.