Du har gått vidare, det syns klart och tydligt.
Du har inte hört av dig,
och inte heller sett tillbaka på något.

Inte vänt dig om,

och undrat vad som hände.
Eller har du det, bara att jag inte vet?
Ångrar du ditt val någon gång?

Men jag där emot,

jag sitter fast i samma sorg och samma sörja.

Kan inte röra mig,
vet inte åt vilken riktning jag ska gå.

Mina tankar återkommer till samma saker.

Till samma minnen,

och till samma känsla.

Till de nu hatade och avskydda minnena.

Jag kan inte undgå att fundera,

försöka komma på vad det var som hände.

Vad det var,

som förstörde det vi en gång hade.

Jag vill fråga dig vad den tiden betydde,

men jag vill inte ens prata med dig.

Inte längre,

för jag kommer bara sjunka ännu djupare.

De säger att tiden läker alla sår,

nu undrar jag bara hur lång tid det kommer ta.

Kommer jag stå ut?
Du fick veta så mycket mer än andra,
så många hemligheter,

Du vet inte hur mycket jag öppnade mig för dig,

hur mycket jag gav mig till dig,

och hur stora sår du lämnade mig med.