Igår kväll, insåg jag en sak.
Jag har,
äntligen,
efter alla dessa timmar,
alla sekunder och minutrar,
alla förjävliga dagar,
har jag gått vidare.
Jag har lämnat dig bakom mig.

Och den känslan,
är så underbart underbar!
Visst tänker jag tillbaka,
tänker på dig flera gånger,
och jag är helt klart arg på dig,
att du var så feg som du var,
att du inte kunde stå upp för dig själv.

När jag tänkte tillbaka,
ångrade jag allt,
tänkte på vad jag hade gjort fel,
och vad som kunde gjorts annorlunda.
Men nu, tänker jag bara en tanke;
Att jag aldrig mer ska vara så lätt lurad.
Att aldrig mer,
hamna i samma fälla.

Men nu,
nu är jag bara riktigt glad.
Glad för att jag nu,
kan ta och glömma dig totalt.
Bara fortsätta ta dagen som den kommer,
det vill säga,

utan dig.
För alltid.