|
Jag var ledsen och förbannad.
Jag skrek när jag var ensam i bilen,
ensam över huvudtaget.
Hemma, där behövde familjen mig
och ute fanns vännerna.
Jag kunde inte visa hur jag kände på insidan,
inte för dem.
Jag behövde hålla hoppet uppe,
försöka vara som vanligt,
Men på insidan höll jag på att gå sönder.
Det var så lätt förr,
att hålla känslorna på insidan.
Dölja dem totalt,
hålla dem gömda för alla andra.
Men det går inte när det gäller dig.
Du bryter ner allt,
Det enda jag känner är hur pulsen ökar,
jag vill bara slänga mig i dina armar.
Men jag vet att jag inte kan,
inte får.
Inget funkar som vanligt.
Och när du inte ser,
bryter jag ihop.
|